Varje fredag eftermiddag, när veckan känns lite tung, brukar jag ta fram mjöl, smör och jäst. Att baka bullar har blivit min lilla tradition – inte för att jag är någon expert, men för att det ger ro i huvudet.
Degen är enkel: mjölk som värms till rätt temperatur (ibland blir den lite för varm, men det funkar ändå), jäst, socker, en nypa salt och kardemumma som jag älskar doften av. Smöret smälts och blandas in, och sedan mjöl tills degen känns mjuk i handen.
Efter jäsningen kavlar jag ut, brer på smör, socker och kanel, och rullar ihop. När bullarna jäser på plåten ser jag alltid fram emot ögonblicket då hela köket fylls av den där doften – det är nästan den bästa delen.
Gräddade i ugnen blir de gyllene och fina. Jag ska väl erkänna: jag väntar aldrig tills de svalnar helt. En bulle, varm och mjuk, direkt från ugnen – det är så jag vill börja min helg.
Ingredienser (ca 20 bullar):
- 25 g jäst för söta degar
- 2,5 dl mjölk (fingervarm, ca 37°C)
- 0,75 dl strösocker
- 1/2 tsk salt
- 1 tsk malen kardemumma (valfritt, men jag rekommenderar det)
- 75 g smör, smält och avsvalnat
- ca 7 dl vetemjöl
Fyllning:
- 75 g smör, mjukt
- 1 dl strösocker
- 2 msk kanel
Pensling & garnering:
- 1 ägg
- pärlsocker
Så här gör jag:
- Smula jästen i en bunke. Värm mjölken till ungefär kroppstemperatur (lite varmare än handen) och rör ut jästen tills den är helt borta.
- Tillsätt socker, salt, kardemumma och det smälta smöret. Sedan börjar jag blanda i mjölet, lite i taget. När degen blir smidig och släpper från kanterna brukar jag sluta – jag har lärt mig att inte överarbeta den.
- Låt degen vila under duk ca 30–40 minuter. Den ska nästan dubbla sin storlek.
- Kavla ut degen till en rektangel, bred på fyllningen och rulla ihop. Skär i skivor och lägg på plåt med bakplåtspapper.
- Låt jäsa igen 20–30 min. Jag brukar ibland glömma tiden men så länge bullarna ser “luftiga” ut funkar det.
- Pensla med uppvispat ägg, strö pärlsocker ovanpå.
- Grädda i 225°C i ca 8–10 minuter, tills de fått fin gyllen färg.
När bullarna är klara, sprider sig en doft i hela köket som gör det svårt att vänta tills de svalnat. Jag tar oftast en direkt – kanske inte “korrekt” men det känns rätt.
